50 mil bort

Det är tungt och jag önskar av hela mitt hjärta att det slapp vara så. Men nu är det så och just för tillfället är det inget att göra åt. Att inte ses mer än varannan helg. Att veta att det inte är någon han som väntar på en när man kommer hem från jobbet. Att en puss i pannan inte ingår i den dagliga rutinen. Att inte vakna bredvid den man älskar mer än ett par dagar i månaden. Att inte kunna kunna få eller ge en kram om den andre behöver det. Men vi klarar det, det har vi gjort förut.

Men nu ska han göra sitt och jag mitt. Visst är det så? Det är rätt tid för det nu. Hans tid, min tid. Men vår tid då? Den kommer om vi vill att den ska komma. Det är så man måste tänka, det är så jag tänker.

Alla borde köra stenhårt på niotillfem's, mer än goda, råd - glöm för gud skull inte att hångla så mycket så att ni får skavsår i läpparna när ni väl ses -




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0